Fy & Usch!
Varför ska man drabbas av så dåligt samvete. Åhh mår pyton o blir samtidigt arg för att det är så här.
Skolan har öppet hus idag o både Anton & Cornelias klass hade öppet för föräldrar, så att man skulle få va med o titta hur barnen har det en helt vanlig skoldag.
Men nu var ju problemet att både jag o Håkan jobbar idag o kändes inte bra o ta ledigt just idag. Vi har båda fullt upp o ta ledigt bara för några timmar kändes inte som prioretering nr 1. Tänkte att vi kan ju se en annan gång då vi är lediga ibland på fredagar ändå.
Förklarade detta för barnen o inga sura miner. Helt OK!!! Men idag när vi kommer ner till skolan så kändes det som att det strömmade föräldrar från alla håll mot skolan. Cornelia reagerade med panik i blicken. " Är ALLA föräldrar här mamma utom mina?" Nej, nej det tror jag inte. Men de fletsa ser det ut som. Men du vet Cornelia att vi är med en annan gång & mamma har ju varit med dig o tittat förut o det kommer jag vara igen. Även pappa!!
Så då försöker man lugna sitt lilla barn så att de inte fäster så stor vikt vid detta. Men när man pussat Hej då o ger sig av så drabbas JAG av detta dåliga samvete o känner också att ALLA var där utom vi och med våra barn. Samtidigt arg ( förmodligen avundsjuk ) att folk kan va hemma så mycket o bara ta ledigt titt som tätt. undrar vad de har för jobb??
Men, men jag får väl slåss med dessa tankar tills i em då jag träffar sötisarna igen och försäkra mig att det gick hur bra som helst. Och kanske även växte en aning o kände sig starka o trygga.
Mamma = lätt dåligt samvete.
Nu får jag dra iväg till jobbet som inte kan anpassa sig efter mig.
KRAM & HEJ Nettan ♥
Usch :( Det är hemskt när man känner att man inte gör tillräckligt för barnen. Men jag är säker på att de inte känner att det är så. Att de får allt de behöver och mer där till när man verkligen r där :)
Förstår hur du känner my dear friend♥ Men är helt säker på att barnen känner va ofta ni finns där för dom, så det är nog bara mamma samvete som kommer fram.
Mys nu i kväll♥ Kram Aja
Jag vet hur du känner det. När Stefan hade sådär ifjol så hade jag tur att jag började tio så jag kunde vara med i alla fall en och en halv timme. Jag blev jätteförsvånad över att i princip alla hade minst en förälder där.
Idag var det Marielles tur (svägerskans tös) och Lotta hade sådan ångest över allt det där. Dessutom hade Marielles fröken sagt till henne när Lotta sade att hon troligtvis inte kunde komma att "då vet jag en tös som kommer bli sååå besviken". Jag blev fly förbannad när jag hörde det. Det är inte bara att ta ledigt hur som helst och särskilt inte en fredag när det är hur mycket som helst att göra samt att vi (och säkert inte ni heller) har så värst många vikarier att stoppa in. Jag tycker att det är fel att lägga ytterligare skuldkänslor på föräldrar för det har man oftast redan en uppsjö av. Kanske bättre att ha flera "drop-in-dagar" så man kanske kunde pricka in ett datum i alla fall.
Vi som jobbar på skolan pratar ibland om detta med att fördela drop-in på flera dagar, men vi landar alltid på att många föräldrar har barn i olika klasser och då är det lättare att ta det på en enda dag så det går att gå emellan, en stund på varje ställe. Att det blir just en fredag beror på att vi har många barn med en förälder arbetande i Norge och då är ofta fredag en ledig hemmadag.
Det är väldigt många föräldrar som kommer just den här dagen och det är trevligt. Jag brukar försöka att säga till eleverna både innan och den dagen att en del föräldrar kan inte komma ifrån sitt jobb och det kan man inte göra något åt, de föräldrarna kan komma någon annan dag kanske.
Det är ju alltid öppet för föräldrar att besöka skolan, vilken dag som helst. Jag vill på intet sätt skuldbelägga de föräldrar som inte kan komma den här dagen med Öppet hus och jag hör aldrig några kollegor som gör det heller. Vi förstår nog alla att det kan vara svårt. Och man kan som förälder visa sina barn på många olika sätt att man ställer upp för dem.
Jag är snart 60 år nu och jag kan inte tycka annat än att barn har mycket mer omsorg från sina föräldrar nu än de hade när jag började jobba som lärare på 70-talet. Framför allt så engagerar sig båda föräldrarna i barnen numera. Då var det mest bara mammornas uppdrag att ta hand om barnen och ha kontakt med skolan. Synd att föräldrar idag känner sig så otillräckliga, jag tycker att de på det hela taget är suveräna och kan vara stolta över sin insats för barnen!
